Högsta förvaltningsdomstolen har i dag gett två årsboksavgöranden ( och ), där sökandena efter den ordinarie besvärstidens slut med extraordinära rättsmedel hade sökt ändring i beslut som gällde mervärdesskatt på bilskatt (på finska kallad "elv"). Ansökningarna om återbrytande av besluten avslogs.
Sökandena hade fått betala mervärdesskatt på bilskatten när de förde in begagnade bilar, som de hade köpt i Tyskland. Bägge ansåg att den i Europeiska unionens domstols avgörande år 2009 i målet 10/08 avsedda rätten att från mervärdesskatt dra av mervärdesskatt på bilskatt var diskriminerande för privatpersoner. Sökandena ansåg att EU-rätten förutsätter att även sökandena får mervärdesskatten på bilskatten återburen till sig.
Efter att EU-domstolen år 2009 hade gett sitt avgörande, stiftade man i Finland en speciallag, enligt vilken mervärdesskatt på bilskatt återbärs till privata importörer, vilkas beskattning kan rättas. I praktiken gäller detta personer som år 2006 eller senare har fört in ett fordon till landet.
Den ena av sökandena hade importerat sin bil år 2005, men inte överklagat beskattningen inom den treåriga besvärstiden. Den andra hade år 2006 fått avslag på sina besvär i högsta förvaltningsdomstolen.
HFD begärde år 2000 ett förhandsavgörande av EU-domstolen (avgörandet C-101/00 i det så kallade Siilinmålet) och beslöt på basis av detta förhandsavgörande att uppbörden av mervärdesskatt på bilskatten inte till alla delar var diskriminerande. De beslut som sökandena begärde att få återbrutna hade avgjorts i enlighet härmed.
I de avgöranden som HFD ger i dag anser HFD att med hänsyn till ovan nämnda förhandsavgörande var HFD:s tidigare tolkning inte felaktig. Efter avgörandet i målet C-10/08 är läget dock ett annat, eftersom detta innebär att de gamla besluten har stått i strid med EU-rätten. EU-rätten förutsätter dock inte att alla gamla beslut återbryts.
Enligt HFD är tröskeln att återbryta skattebeslut hög. Principen om rättssäkerhet förutsätter att laga kraft vunna beslut i allmänhet inte ändras. Att återbryta ett förvaltningsbeslut som har vunnit laga kraft är i sista hand en åtgärd som högsta förvaltningsdomstolen fattar beslut om efter att ha prövat målet som helhet och det är inte nationellt avsett att vara ett rättsmedel med samma räckvidd som ordinärt ändringssökande.
”Vid nationell lagtillämpning återbryts i motsvarande situationer inte laga kraft vunna beskattningsbeslut systematiskt eller regelbundet. Syftet med återbrytande av beslut är inte heller att uppgiften att rätta eller ändra beskattningen efter den treåriga rättelsetiden ska övergå från skattemyndigheterna till högsta förvaltningsdomstolen."
HFD har gett de nya besluten utan att begära förhandsavgörande av EU-domstolen .
Hos HFD finns fortfarande 200 motsvarande ansökningar om återbrytande, som ännu inte har avgjorts.
Ytterligare information ger:
Kommunikationschef Teuvo Arolainen, 010 3640 206, 050 3411 347
Justitiesekreterare Petri Saukko, 010 3640 285