I Allmän förvaltning
Anslag
Då det av besvärsanvisningen som var fogad till ett beslut om beviljande av undantag, som kommunstyrelsen hade meddelat efter anslag, inte framgick att den som saken gällde enligt 198 § 3 mom. markanvändnings- och bygglagen skulle anses ha fått del av beslutet när det meddelades, kunde besvärsanvisningen förmedla ett sådant intryck att besvärstiden skulle beräknas från den dag då den ändringssökande i praktiken hade fått del av beslutet vid inlösningen. Därför borde förvaltningsdomstolen inte ha lämnat besvären utan prövning på den grunden att de hade anförts för sent räknat från den dag då beslutet meddelades.
(HFD 12.9.2000 L 2275)
Apotek
Omsättningen för ett aktiebolag, som hade grundats på behörigt sätt i samband med ett apotek, skulle inte inkluderas i apotekets omsättning när apoteksavgiften bestämdes, eftersom bolagets verksamhet tydligt var avskild från apotekets verksamhet.
(HFD 26.6.2000 L 1972)
Beslut som kan överklagas
Ett överklagbart avgörande ingick i ett beslut med vilket länsrätten på grund av fel vid hörande av part inte fastställde ett till länsrätten underställt beslut av social- och hälsonämnden som gällde omhändertagande av barn, utan återförvisade ärendet till nämnden för ny behandling. På grund av bristande kontakt mellan fadern och barnet var nämnden inte skyldig att höra fadern i målet som gällde barnets omhändertagande.
(HFD 29.5.2000 L 986)
Förslag till nätverket Natura 2000
Statsrådets beslut om godkännande av Finlands förslag till nätverket Natura 2000 upphävdes för en enskild fastighets vidkommande, då ett skogsområde, som ligger i utkanten av skyddsobjektet vid stranden av en vik som avskiljer det från skyddsobjektets övriga markområden, hade upptagits i förslaget trots att där enligt inventeringsuppgifter inte förekom sådana habitat som avses i habitatdirektivets (92/43/EEG) bilaga 1 eller arter som avses i dess bilaga 2. Området utgjorde inte heller habitat för fågelarter som förekommer inom skyddsobjektet. Besvären förkastades till övriga delar, bland annat med beaktande av att skyddsobjektets ekologiska helhet delvis bestod av mosaikartade livsmiljöer och habitat som saknade tydliga gränser.
(HFD 14.6.2000 L 1508)
Ett skyddsobjekt hade upptagits i listan som skulle sändas till Europeiska gemenskapernas kommission som Finlands förslag till särskilda skyddsområden enligt fågeldirektivet, dvs. SPA-områden, på grundval av ornitologiska kriterier på det sätt som förutsätts enligt rättspraxis vid Europeiska gemenskapernas domstol. Ett annat skyddsobjekt hade upptagits i listan som skulle sändas till kommissionen som Finlands förslag till områden av gemenskapsintresse enligt habitatdirektivet, dvs. SCI-områden, på grundval av tillräcklig vetenskaplig information på det sätt som förutsätts i artikel 4.1 i habitatdirektivet och de kriterier för nationell utvärdering som anges i direktivets bilaga 3. Statsrådets beslut om godkännande av Finlands förslag till nätverket Natura 2000 var inte lagstridigt för de nämnda skyddsobjektens del.
(HFD 14.6.2000 L 1012)
Med statsrådets beslut hade en relativt liten del av området med sanddyner i Vattajanniemi upptagits i listan som skulle sändas till Europeiska gemenskapernas kommission som förslag till områden av gemenskapsintresse enligt habitatdirektivet, dvs. SCI-områden. Området hade inte avgränsats utgående från naturvetenskapliga grunder och relevant vetenskaplig information på det sätt som förutsätts i habitatdirektivet till den del de gällde sanddynernas livsmiljötyper.
(HFD 14.6.2000 L 1326)
Saimenvikaren ansågs inte vara en art som enligt artikel 4.1 i habitatdirektivet rör sig inom stora vattenområden och för vilken den nationella listan bara skall omfatta sådana platser som innehåller de fysiska eller biologiska faktorer som är avgörande för deras liv och fortplantning. Därför skulle saimenvikarens habitat i sin helhet upptas i listan. Besvären förkastades till de delar markägarnas områden var sådana där saimenvikaren förekommer. Skyddsobjektets gränser sträckte sig delvis till 800 - 900 meters djup från stranden. Ett så stort område ansågs inte i sin helhet höra till vikarens habitat. Statsrådets beslut upphävdes till den delen, och ärendet återförvisades till statsrådet för ny behandling för att dra upp nya gränser för skyddsobjektet.
(HFD 14.6.2000 L 1510)
Avgränsningen av Natura-området uppfyllde kriterierna i habitatdirektivet också till den del den sträckte sig utanför ett tidigare fredat naturskyddsområde, trots att miljöcentralen med anledning av markägarens anmälan om användning av skog för vissa skogsfigurers del ansett att dessa inte representerade naturtyper enligt direktivet.
(HFD 14.6.2000 L 1573)
Förvaltningsprocess
Ändring i ett avgörande om verkställighetsförbud, som har fattats under handläggningen, skall sökas särskilt i samma ordning och med samma begränsningar som avgörandet i själva saken.
(HFD 3.4.2000 L 642)
Handikappservice
Ersättning av kostnader för anskaffning och montering av nödvändiga hjälpmedel till en paketbil som en handikappad person hade anskaffat kunde inte helt avslås på den grunden att kommunens grundskyddsnämnd ansåg den personbil som den handikappades familj redan förfogade över vara tillräcklig för transport av den handikappade eller på den grunden att grundskyddsnämnden hade avvikit från ansökan och beviljat ersättning till hjälpmedel för montering i denna personbil.
(HFD 1.2.2000 L 181)
Handlingars offentlighet
Länsrätten hade delvis upphävt polisinrättningens beslut enligt vilket polisinrättningen hade ansett att alla handlingar i förundersökningsprotokollet var sekretessbelagda. Banken anförde besvär hos högsta förvaltningsdomstolen på den grunden att dess rätt, skyldighet och fördel direkt påverkades av beslutet, eftersom handlingarna innehöll bankens affärshemligheter och sådana affärs- och yrkeshemligheter som gällde bankens kunder. Banken ansågs inte ha rätt att överklaga länsrättens beslut.
(HFD 13.7.2000 L 2041)
Jordbruksstöd
Frågan gäller om en ung jordbrukare hade övergått till att vara jordbrukare med jordbruk som huvudsyssla först år 1995 efter att ha förvärvat huvuddelen av sin gårdsbruksenhet och om personen i fråga var berättigad till startstöd för unga jordbrukare trots att han hade bedrivit jordbruk sedan 1987, men i mindre utsträckning. Jordbrukaren hade blivit arbetslös år 1992 från sin huvudsyssla som billackerare och hade beviljats utkomstskydd för arbetslösa under sin tid som arbetslös.
(HFD 13.4.2000 L 735)
Kommunalärende
Till den del som en bestämmelse i fullmäktiges arbetsordning tillät ordföranden att tolka en fullmäktigeledamots inlägg som ett uppsåtligt försök att dra ut på behandlingen av ärendet, ansågs bestämmelsen inskränka yttrandefriheten enligt 10 § Regeringsformen för Finland, och därmed var den lagstridig.
(HFD 9.2.2000 L 248)
Då bestämmelsen om permittering av tjänsteinnehavare i VIII kap. 1 § 1 mom. i det allmänna kommunala tjänste- och arbetskollektivavtalet överensstämmer med en bestämmelse i lagen om kommunala tjänsteinnehavares anställningstrygghet som har tagits med som en del av avtalet, gällde frågan om grunderna för permitteringen av en klasslärare i grundskolan tillämpningen och den rätta tolkningen av bestämmelserna om permittering i VIII kap. 1 § i det allmänna kommunala tjänste- och arbetskollektivavtalet. Eftersom frågan kunde föras till domstol i behörig ordning, borde utbildningsnämnden med beaktande av 26 § lagen om kommunala tjänstekollektivavtal inte ha tagit klasslärarens rättelseyrkande till prövning, och länsrätten borde inte ha prövat besvären till den del de gällde grunderna för permitteringen.
Då 19 § lagen om kommunala tjänsteinnehavares anställningstrygghet måste anses innehålla uttömmande bestämmelser om permitteringsförfarandet, även om den inte innehåller någon bestämmelse om hörande, och då klassläraren dessutom hade permitterats på grunder som avser ekonomin och produktionen, var det inte nödvändigt att höra klassläraren innan permitteringen på det sätt som avses i 15 § förvaltningsprocesslagen.
Särskilt med beaktande av att målsättningen och innehållet för de enskilda läroämnena i läroplanen för stadens lågstadieskola var fastställda att uppnås under två läsår samt dessutom med beaktande av stadens instruktioner om permittering av undervisningspersonal inom bildningsväsendet och det största tillåtna antalet sådana dagar då eleverna var i skolan, som kunde ingå i permitteringsperioden för varje permitterad lärare, hade staden inte verkställt permitteringarna så att undervisningen i lågstadieskolan hade anordnats i strid med grundskolelagen eller -förordningen. Staden hade därför inte försummat sin skyldighet enligt 6 § grundskolelagen att anordna grundskoleundervisning i den berörda lågstadieskolan.
(HFD 10.2.2000 L 257)
Kommunen var skyldig enligt 3 § 1 mom. grundskolelagen (476/1983) att anordna fostran och undervisning i grundskolan med beaktande av elevernas ålder och förutsättningar. Kommunen kunde därför inte avslå en ansökan om personligt skolgångsbiträde för en elev i grundskolan genom att stöda sig på allmänna principer om användningen av berörda anslag utan att elevens individuella behov av ett skolgångsbiträde övervägdes i saken.
(HFD 28.2.2000 L 394)
Vid behandlingen av en ansökan om avgångsbidrag skulle stadsstyrelsen tillämpa det system för avgångsbidrag som gällde vid tidpunkten då bidraget söktes, och inte det ändrade system som stadsstyrelsen hade tagit i bruk efter det att bidraget hade sökts men innan ansökningen hade avgjorts.
(HFD 20.11.2000 L 2983)
Konkurrensärende
Konkurrensrådet var inte behörigt att pröva en ansökan där föreningarna A och B hade krävt att konkurrensrådet skulle ta ställning till huruvida föreningen A var en sådan näringsidkare med dominerande ställning på en bestämd marknad som avses i lagen om konkurrensbegränsningar.
(HFD 13.1.2000 L 31)
Elmarknadscentralens behörighet när det gällde att avgöra om prissättningen av nättjänster var skälig.
(HFD 22.9.2000 L 2404)
Innehavaren av ett distributionsnät hade brutit mot förbudet mot sådana villkor och begränsningar i prissättningen av nätverksamhet som uppenbarligen begränsar konkurrensen enligt 14 § 3 mom. elmarknadslagen, då den hade tagit ut en avgift för mätaravläsning av en kund som hade sagt upp sitt avtal om helhetsleverans och ingått ett nytt avtal om nättjänst.
Det hörde inte till elmarknadscentralens behörighet att förplikta bolaget som hade brutit mot elmarknadslagen att rätta till felet genom att ge bolaget anvisningar om när avläsningsavgift får tas ut.
(HFD 15.12.2000 L 3222)
Medicinsk rehabilitering
Staden hade inte lagt fram tillräckliga motiveringar då den avslog en ansökan som en person hade gjort om tillräckliga hjälpmedelstjänster för medicinsk rehabilitering. Högsta förvaltningsdomstolen godkände personens ansökan i förvaltningstvistemål och förpliktade staden att anskaffa sådana ortopediska skodon som behövdes för att avhjälpa en funktionsnedsättning som hade konstaterats på medicinska grunder.
(HFD 27.11.2000 L 3118)
Miljökonsekvensbedömning
Enligt planerna skulle ca 55 000 ton industriavfall om året i framtiden föras till en ny sidotipp, som benämndes utbyggnad av en avstjälpningsplats för fabriksavfall och som sedan tidigare var belägen inom bolagets fabriksområde. Med beaktande av det nya utbyggnadsområdets separata läge i förhållande till avstjälpningsplatsen för fabriksavfall som redan fanns på området, en utredning om miljöförhållanden och alternativa platser som kunde komma i fråga för utbyggnadsområdet samt den planerade tiden för att fylla avstjälpningsplatsen på det nya utbyggnadsområdet och konsekvenserna för landskapet och stadsbilden av avfallshögen som skulle bildas av avfall som enligt planerna skall slutförvaras på utbyggnadsområdet, ansågs utbyggnadsområdet vara ett projekt för avstjälpningsplats som är dimensionerat för minst 20 000 ton avfall årligen enligt 5 § 1 mom. 6 punkten förordningen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning (60/1995), och var underkastat miljökonsekvensbedömning med stöd av 4 § 1 mom. lagen om miljökonsekvensbedömning (468/1994).
(HFD 12.5.2000 L 902)
Offentlig upphandling
Då ett företag som hade deltagit i ett anbudsförfarande trots förfrågningar inte hade fått information av upphandlingsenheten om anbudet som hade vunnit anbudsgivningen, var konkurrensrådet behörigt att på företagets begäran pröva om upphandlingsenhetens förfarande var i strid med lagen om offentlig upphandling och de bestämmelser som givits med stöd av den, då den inte gav ut den begärda informationen på grund av att företaget som vunnit anbudsgivningen hade vädjat till skydd av affärshemlighet.
(HFD 29.2.2000 L 398)
Patent
En patentansökan kunde inte anses ha blivit slutligt avgjord på det sätt som avses i 11 § patentlagen på den grunden att den ändrats till en ansökan om nyttighetsmodellrätt, trots att den på basis av motiveringarna till 8 § lagen om nyttighetsmodellrätt (10.5.1991/800) och allmänt tillämpad praxis ansetts ha blivit återtagen.
(HFD 29.12.2000 L 3412)
Utkomststöd
Utkomststödets grunddel kunde sänkas med 40 procent för två månader omedelbart efter föregående tvåmånadersperiod med motsvarande sänkning, då mottagaren av utkomststödet hade försummat också den nya uppmaningen att anmäla sig som arbetslös arbetssökande hos arbetskraftsbyrån.
(HFD 6.3.2000 L 452)
Anskaffningsutgiften för zigenarkjol kunde inte räknas till utgifter som täcks till sin helhet med utkomststödets grunddel. Frågan om huruvida utgiften är nödvändig och vilket belopp som skall beaktas när utkomststödet beräknas var en laglighetsfråga som kommunen inte hade rätt att pröva fritt.
(HFD 7.4.2000 L 686)
Utkomstförmånen för en gymnasiestuderande som har uppnått myndighetsåldern är i första hand studiestöd inklusive stöd i form av statsgaranterat lån. Med hänsyn till den studerandes ålder, speciella hemförhållanden och studiernas natur och till att studiepenningen bara uppgick till 380 mark, hade den studerande rätt till utkomststöd utan att i första hand ta studielån.
(HFD 14.11.2000 L 2909)
Återkallande av serveringstillstånd
Ett serveringstillstånd hade återkallats för viss tid därför att serveringsstället hade sålt vinflaskor till kunderna att föras ut från lokalen. I Finlands lagstiftning finns det en rättslig skillnad mellan inhemska gårdsviner och viner som är framställda i övriga medlemsstater i Europeiska unionen när det gäller ställen där detaljhandel får bedrivas. Lagstiftningen gynnar detaljhandeln med gårdsviner. Gemenskapsrätten som sådan förbjuder inte monopol eller tillståndsförfarande när det gäller detaljhandel med alkoholdrycker, och därför kunde lagenligheten av påföljdens omfattning och slag, som bolaget hade ålagts, bedömas med stöd av nationella bestämmelser.
(HFD 8.3.2000 L 510)