HFD:2017:143

Mervärdesskatt – Eget bruk av byggtjänst – Grynderbyggande – Skattegrund – Beräkning av andelen indirekta kostnader – Glidande medelvärde för fyra år

Årsboksnummer: HFD:2017:143
Givet: 4.9.2017
Liggarnummer: 4208
Diarienummer: 144/2/16

A Ab, som bedrev byggverksamhet, sålde byggtjänster till utomstående, men även till aktiebolag som A Ab grundat. Sistnämnda försäljning var sådan som avses i 31 § 1 mom. 2 punkten i mervärdesskattelagen, varvid enligt 75 § 2 punkten i mervärdesskattelagen skattegrunden var de direkta och indirekta kostnaderna för byggtjänsterna. Under räkenskapsåret hade A Ab månatligen i skattegrunden för eget bruk noterat ett belopp som A Ab bedömt motsvara de indirekta kostnaderna, varefter bolaget i slutet av räkenskapsperioden hade preciserat beloppet. De indirekta kostnader som skulle beaktas i mervärdesskatten för eget bruk och hänföras till grynderentreprenadverksamheten hade A Ab därvid beräknat som en andel av bolagets samtliga indirekta kostnader. Andelen motsvarade förhållandet mellan omsättningen i försäljningen av byggtjänster till utomstående och omsättningen i grynderentreprenadverksamheten. Som ett sådant förhållande hade bolaget varje räkenskapsperiod använt det glidande medelvärdet av förhållandet mellan omsättningarna över en fyraårsperiod. A Ab motiverade räknesättet med bland annat den rekommendation som en förening för byggindustrin, Rakennusteollisuus RT ry framfört i sin mervärdesskattehandbok. Skatteförvaltningen hade med uppgifter från en skattegranskning som grund debiterat A Ab på mervärdesskatt för åren 2010–2012 så att som grund för beräkningen lagts förhållandet mellan omsättningarna för de enskilda räkenskapsåren.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att i mervärdeskattelagen inte finns bestämmelser om hur de indirekta kostnader som ska hänföras till grynderentreprenadverksamhet ska beräknas. Det beräkningssätt som A Ab tillämpat och som baserade sig på det glidande medelvärdet för omsättningarna över en fyraårsperiod och som A Ab konsekvent hade tillämpat räkenskapsår efter annat, ledde på längre sikt till ett resultat som motsvarade kostnadsstrukturen i A Ab:s verksamhet. Skatteförvaltningen hade inte visat att A Ab när bolaget tillämpade detta beräkningssätt skulle ha deklarerat mervärdesskatt att betalas till ett alltför lågt belopp, så som avses i 176 § 1 mom. i mervärdesskattelagen. När hänsyn även togs till 3 mom. i samma 176 §, fanns det inte grunder för den debitering som Skatteförvaltningen hade verkställt.

Debitering av mervärdesskatt och rättelse av debiteringen för räkenskapsperioderna 1.1–31.12.2010, 1.1–31.12.2011 och 1.1–31.12.2012.

Mervärdesskattelagen 1 § 1 mom. 1 punkten, 16 § 1 punkten, 20 §, 23 §, 31 § 1 mom. 2 punkten, 75 § samt 176 § 1 och 3 mom.

 
Publicerad 4.9.2017