HFD:2006:68

Återbrytande - Uppenbart oriktig tillämpning av lag - Statsunderstödslagen - Investeringsunderstöd - Sysselsättning - Företagsstöd - Näringsverksamhet - Statligt stöd - Verkställighetsförbud - Omedelbar verkan - Spaverksamhet

En TE-central hade på sysselsättningsgrunder beviljat en stad investeringsunderstöd för ett projekt som innebar att staden och olika näringsidkare tillsammans grundade ett bolag, som lät uppföra ett byggnadskomplex i vilket ingick ett spa, en allaktivitetshall och en bowlinghall. När TE-centralen beviljade understödet, hade centralen inte tillämpat andra bestämmelser än lagen om offentlig arbetskraftsservice. Eftersom stödet beviljades för näringsverksamhet, borde ärendet inte ha avgjorts med tillämpning av enbart nämnda lag, utan även av bestämmelserna i lagen om allmänna villkor för företagsstöd samt lagen om stödjande av företagsverksamhet. Följaktligen grundade sig TE-centralens beslut på uppenbart oriktig tillämpning av lag, så som avses i 63 § 1 mom. 2 punkten i förvaltningsprocesslagen.

De underrättelser som Finland med stöd av artikel 88.3 i föredraget om upprättandet av Europeiska gemenskaperna hade gjort till Europeiska unionens kommission om stödprogram som grundade sig på nämnda lagar hade enbart gällt stöd som uppfyllde villkor som föreskrevs i nationella lagar. Eftersom någon underrättelse om det statsstöd som det var fråga om inte hade skett till kommissionen som en underrättelse om ett enskilt stöd och kommissionen följaktligen inte hade fått ta ställning till om stödet var förenligt med den gemensamma marknaden, så som avses i artikel 88 i nämnda fördrag, hade TE-centralens beslut även föranlett uppenbart oriktig tillämpning av artikel 88.3 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskaperna.