31.5.2005/1304

Stöd för skogsbruk - Stödtagare - Kommun - Gemenskapsrätt - EG-förordning - Nationell lagstiftningskompetens

K skogscentral avslog V stads ansökan om sådan finansiering för vård av anlagd ungskog som avses i lagen om finansiering av hållbart skogsbruk (1094/1996), eftersom finansieringen enligt 2 § i nämnda lag på ansökan kan beviljas endast en enskild markägare.

På besvär av V stad upphävde förvaltningsdomstolen skogscentralens beslut. Eftersom V stad hade ansökt om stöd för en åtgärd som hörde till ett program som Europeiska unionen finansierade vid sidan av nationell finansiering, skulle enligt 25 § i lagen om finansiering av hållbart skogsbruk vid beviljande av stödet utan hinder av bestämmelserna i nämnda lag iakttas vad som bestäms i Europeiska gemenskapens rättsakter. Enligt artikel 29.3 i rådets förordning (EG) nr 1257/1999 beviljas skogsbruksstöd bland annat för hållbar skogsskötsel, utveckling av skogsbruket, bevarande och förbättring av skogsresurserna för skogar och arealer som ägs av privata ägare, deras sammanslutningar, eller av kommuner eller sammanslutningar av kommuner. Enligt förvaltningsdomstolen hade skogscentralen därför inte på anförda grunder kunnat avslå V stads ansökan.

Högsta förvaltningsdomstolen upphävde förvaltningsdomstolens beslut och satte i kraft K skogscentrals beslut. I motiveringen nämnde högsta förvaltningsdomstolen bland annat att det var frågan om beviljande av ekonomiskt stöd för skogsbruksåtgärder som baserade sig på medlemsstaternas skogsprogram. Rådets förordning (EG) nr 1257/1999 gav därför medlemsstaterna rätt att pröva hur de vill allokera stödet och förordningen gav inte direkt en skogsägare rätt att få stödet.
I artikel 37.4 i rådets förordning (EG) nr 1257/1999 föreskrivs dessutom att medlemsstaterna får införa ytterligare eller strängare krav för att bevilja stöd från gemenskapen till landsbygdens utveckling, under förutsättning att sådana villkor står i överensstämmelse med målen och kraven i förordningen. Även om utvecklingsprogrammets bestämmelse om stödtagarna var något inexakt, framgick bestämmelsen i 2 § i lagen om finansiering av hållbart skogsbruk av den. Kommissionen hade 20.7.2000, efter att ha prövat programhandlingarnas överensstämmelse med nämnda förordning, beslutat godkänna handlingarna. I ärendet hade inte framgått att det inte på det sätt som avses i artikel 37.4 i nämnda förordning skulle stå i överensstämmelse med EG-förordningens mål och krav att genom nationell lag utesluta kommunerna som stödtagare.

Av ovan nämnda skäl hade Kustens skogscentral kunnat avslå Vanda stads ansökan på den grunden att staden inte var en sådan sökande av stödet som avses i 2 § i lagen om finansiering av hållbart skogsbruk.

1, 2 och 25 § i lagen om finansiering av hållbart skogsbruk
Artiklarna 29.3 och 37.4 i förordningen (EG) nr 1257/1999 om stöd från Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket till utveckling av landsbygden och om ändring och upphävande av vissa förordningar