1.8.2005/1904

Kommunikationsmarknadslagen - Verkställighet av kommunikationsverkets beslut - Verkställighetsförbud - Direktivs inverkan på tolkningen av en bestämmelse - EG-rätt

Enligt 127 § 1 mom. i kommunikationsmarknadslagen (393/2003), som gäller ändringssökande, får ändring i ett beslut som kommunikationsministeriet och Kommunikationsverket har fattat med stöd av något annat lagrum än 16–20 eller 126 § i nämnda lag i enlighet med förvaltningsprocesslagen sökas genom besvär hos förvaltningsdomstolen. Kommunikationsministeriet och Kommunikationsverket kan i sitt beslut bestämma att beslutet skall iakttas trots att ändring har sökts, om inte besvärsmyndigheten bestämmer något annat.

I ett beslut som gällde skyldigheter i anslutning till kopplingsavgifter, som ett teleföretag med avsevärd marknadsandel uppbar för abonnentförbindelser, hade kommunikationsverket med stöd av 127 § 1 mom. i kommunikationsmarknadslagen bestämt att beslutet skulle iakttas trots att ändring söktes, om inte besvärsmyndigheten bestämde något annat.

På en begäran som teleföretaget framställde i sina besvär till förvaltningsdomstolen bestämde förvaltningsdomstolen i ett separat beslut att verkställigheten av Kommunikationsverkets beslut skulle avbrytas tills ärendet hade avgjorts med ett beslut som hade vunnit laga kraft eller något annat bestämdes. Förvaltningsdomstolen motiverade sitt beslut med att det i detta skede av handläggningen var skäl att avbryta verkställigheten av Kommunikationsverkets beslut.

Kommunikationsverket överklagade förvaltningsdomstolens beslut gällande verkställigheten hos högsta förvaltningsdomstolen och ansåg att det inte hade anförts några särskilda skäl att avbryta verkställigheten av Kommunikationsverkets beslut.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att i artikel 4.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster föreskrivs, att medlemsstaterna skall säkerställa att det på nationell nivå finns fungerande system enligt vilka varje användare eller företag som tillhandahåller elektroniska kommunikationsnät och/eller kommunikationstjänster, som berörs av ett beslut av en nationell regleringsmyndighet, har rätt att överklaga beslutet till en instans som är oberoende av de inblandade parterna. Enligt bestämmelsen skall i väntan på utgången av ett sådant överklagande den nationella regleringsmyndighetens beslut fortsätta att gälla, såvida inte överklagandeinstansen beslutar annorlunda.

Det resultat som avses i den sista meningen i nämnda artikel 4.1 hade Kommunikationsverket inte kunnat uppnå utan att med stöd av 127 § 1 mom. i kommunikationsmarknadslagen bestämma att dess beslut skulle iakttas trots att ändring söktes. Detta innebar också att kommunikationsverket kunde bestämma på detta sätt, utan att som motivering behöva anföra några särskilda skäl. Besvärsdomstolens beslut att bestämma att verkställigheten skulle avbrytas måste däremot grundas på särskilda skäl.

Av förvaltningsdomstolens beslut om att verkställigheten skulle avbrytas framgick inte på vilka omständigheter beslutet grundade sig eller om saken hade bedömts utgående från ovan nämnda direktiv. Vid behandlingen av besvären i högsta förvaltningsdomstolen hade parterna dessutom lämnat ny utredning till högsta förvaltningsdomstolen. Därför upphävde högsta förvaltningsdomstolen förvaltningsdomstolens beslut och återförvisade ärendet till förvaltningsdomstolen för ny behandling. Med stöd av 32 § 2 mom. i förvaltningsprocesslagen bestämde högsta förvaltningsdomstolen dessutom att det som förvaltningsdomstolen hade bestämt om verkställigheten av kommunikationsverkets beslut skulle iakttas tills förvaltningsdomstolen gav ett nytt beslut i ärendet.

Kommunikationsmarknadslagen (393/2003) 127 § 1 mom.
Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (ramdirektiv)